Kulturhuset i Järpen

Kulturhuset i Järpen en vintrig dag i början av 2012

Äntligen tror jag att jag hittat en bra utgångspunkt för mitt bloggande, jag har bestämt mig för "konstnärstant" är en passande benämning för en kvinna i min ålder. Det fina med det begreppet är att man då kan vara grinig och gnällig om man känner för det, det ingår liksom i definitionen av en tant; tanter behöver inte tänka positivt om de inte vill (ingår inte heller i rollbeskrivningen), gammaldags och bakåtsträvande som vi per definition är. Tanter behöver inte heller godta beslut bara för att de är tagna, de kan gnälla och bli sura och griniga och de kan KLAGA! HÖGT! och säga att de t.ex inte godtar att politikerna i ens hemkommun tagit beslut som man är djupt oenig i och tycker är idiotiska och kortsynta. Leve tanten!

   Det som föranleder min ovanstående tirad är att kommunstyrelsen i Åre kommun på luciadagen (2011) tog ett beslut om att Kulturhuset i Järpen ska läggas ut till försäljning. HÖRT PÅ MAKAN TILL IDIOTISKT BESLUT! Jag blev både arg och lite matt när jag hörde talas om det, eftersom samma förslag lades fram för två år sedan, men då lyckades vi (troligtvis) avstyra försäljningen med en underskriftskampanj. Den här gången var det ingen  utanförstående som var uppmärksam på att det fanns ett förslag om försäljning förrän det var för sent (såg det i tidningen samma dag som beslutet skulle tas, liten tid att agera då). Det mest idiotiska tycker jag, ligger i att det inte har funnits någon diskussion med brukarna av huset innan, ingen kontakt från kommunens sida alls; kanske skulle vi gemensamt ha kunnat komma fram till en tillfredsställande lösning om vi suttit ner och diskuterat frågan. Men det är kanske inte så det fungerar i en kommunal verksamhet; jag menar, chefen för Kultur och fritid har kanske inte ett sådant mandat när det handlar om att spara.  

   Åre kommun behöver spara och om Kulturhuset säljs sparar Kultur och fritid 100 000:-. Det är bara driftskostnader eftersom den kulturella verksamheten drivs av ideella krafter. Av de politiska partierna röstade Alliansen och Västjämtlands Väl för försäljning, medan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern hade lagt ett eget förslag som undantog Kulturhuset från försäljning. 

   PANIK, PANIK VAD GÖR VI NU! För det finns ett vi som ser viktigheten av att ha en ordentlig utställningslokal för konst i kommunen, ett vi som jobbar och har jobbat med att ordna utställningar och genomföra dem och inte minst ett vi som använder huset för att göra sin fritid roligare, intressantare och utvecklande. Minst tre grupper av målande "tanter och farbröder" använder huset regelbundet för det ändamålet. Många är vi också som går på utställningar där.  
   Kulturhuset, som kanske hellre borde kallas Gamla Notvallsgården, är mangårdsbyggnaden från den gård som låg där Kommunhuset ligger idag. Eftersom Järpen blev till som ort på slutet av 1800-talet är byggnaden ett förindustriellt minnesmärke. Huset har tjänat som utställningsplats för konst sedan mitten på 1980-talet, innan dess var det bibliotek där och innan dess skollokaler. Byggnaden var påtänkt som hembygdsgård, men blev inte det, då man valde gamla sockenstugan i stället; den flyttades till sitt nuvarande läge år 1957 och blickar nu ner mot sin ursprungliga födelseplats.
   Att Kulturhuset i Järpen är en av få utställningsplatser för konst som finns utanför Östersund är ett perspektiv som det är lätt att glömma bort; att det inte bara är kommunen som förlorar en mötesplats utan också hela länet. Eftersom utställningslokalen är så bra som den är öppnar det för  möjligheten att visa kvalitetskonst, vilket i sin tur höjer nivån på konstutbudet, i kommunen. Kulturhuset ligger nära skolorna i Järpen och det öppnar för möjligheten att skolbarn i kommunen åtminstone en gång under sin skoltid ska kunna gå på en konstutställning i en “riktig” utställningslokal, dvs en lokal där konsten inte behöva konkurrera med annan visuell stimuli (möbler, mattor, färg på väggar etc). Åre gymnasieskola, har ett estetiskt program och huset ger möjlighet för esteteleverna att ordna egna utställningar där. För alla elever gäller att de genom att ges möjlighet att gå på en utställning får möta olika konstnärers verk samtidigt som de får lära sig vilka koder som gäller i sådana rum. Hur man uppför sig, med andra ord. När jag jobbade som bildlärare på högstadiet tog jag med alla elever åtminstone en gång under högstadietiden på en utställning; min förhoppning var att de själva senare skulle finna det om inte självklart, så i alla fall inte avskräckande, att uppsöka konstutställningar. 
   Jag har också börjat tänka att det att ha lokaler för konst, alltså ett ställe där man inte behöver tänka försäljning, utan en lokal där konsten kan existera på egna villkor kan liknas med det att ha ett bibliotek. På biblioteket möter man olika författare genom deras böcker och utan köptvång kan man ta del av deras berättelser och tankar. Tänk om det hade funnits ett lagförslag som pålägger kommuner att ha lokaler för konst, för teater och för dans, inte bara för böcker. Ett riktigt kulturhus med andra ord. Svindlande tanke!
   Läste en artikel av Jan Bergman (tv-producent, historiker och författare) i DN häromveckan (19.01.12). Han skrev den apropå Barnkulturpalatsets konkurs. I artikeln pekar han på att det finns två sätt att förhålla sig till kultur i Europa - den anglosaxiska och den kontinentala. Den förstnämnda går ut på att kulturen sponsras av mecenater, konstsamlare och andra som har intresse och råd med detta; detta förhållningssätt hittar man företrädesvis i England och USA. Den andra har mejslats fram genom flerhundraåriga erfarenheter och går ut på att samhället tar ansvar för verksamheter som upplevs som viktiga på lokal, regional och statlig nivå och garanterar driften. Därutöver kan institutionen ta emot stöd från annat håll. Bergman skriver att det är en pragmatisk väg - som fungerar. I Sverige har vi praktiserat det kontinentala framgångssättet för att säkra tillgången till konst och kultur, ett sätt som kanske nu är på väg att ändras till att bli mer likt det anglosaxiska.    

    Att ha en konstutställningslokal i en liten kommun som Åre är närapå enastående, väl värd att värna. Kanske är det bara om man är intresserad av konst att man inser det; om lokalen blir borta kommer hålet att bli svår att fylla. För närvarande kan jag inte se vilken annan lokal i kommunen som skulle kunna tjäna samma funktion. Vid en försäljning har jag har svårt att se några kommersiella krafter som är villig att låta rummet på övre våningen nyttjas på det sättet det hitintills använts och att det får se ut på samma sätt.  
   Mitt engagemang i den här frågan bottnar i att jag själv är bildkonstnär och att jag, sedan jag flyttade tillbaka till Järpen arbetat med att öka förståelsen för konst och konstutövning genom work-shops, kurser, handledning och engagemang i Konstens vecka och andra konstevent. Men jag är också vald representant för yrkesaktiva konstnärer i kommunen genom att vara KRO/KIF:s representant i Åre kommun.

   Nog är det på tiden att vi som bryr oss om konst och kultur, alla vi som på olika nivåer är både utövande och “konsumenter” skriker upp om att vi vill ha bra konst och kultur i kommunen; låt oss kräva en kulturplan, en anständig budget och låt oss göra något så att det blir synligt för politikerna att vi är en stor grupp som är engagerade i kulturfrågor, att vi är några att ta hänsyn till.