Hallå, hallå där på första dagen av det nya året! Det känns stort att gå från att enbart ha skrivit för mig själv, från att skriva för att samla tankarna och lägga från sig något, till detta, till att låta mina tankar bli offentliga. Ansvarsfullt. Undrar över om jag ska börja med "Hej" eller något liknande för varje inlägg, alltså utgå från att det rent faktiskt finns en publik som följer med på vad som skrivs. Eller om det räcker med att se för mig några imaginära personer för att tycka att mitt skrivandet har en adressat, någon som jag rent faktiskt vänder mig till. Svåra frågor och inte lätta att ta ställning till. Det kommer att kräva ett visst mått av överseende från läsarens sida till jag fått detta avklarat. För det är också så att jag alltsedan jag lite spontant la upp den här bloggen har funderat på vad den ska handla om, vad syftet ska vara. Och om titeln är rätt. Jag är ganska förtjust i begreppet "konstnärens trädgård" så om det blir så att jag behåller den som titel ska "trädgård" förstås som en både imaginär och verklig plats för att tänka och känna och reflektera. Tanken är inte att bara skriva om vad som händer i min trädgård eller vilka tankar arbetet med den genererar. Det är snarare det platsspecifika jag är ute efter, platsspecifika tankar om något sådant är möjligt att särskilja. Tankar som uppstår utifrån den plats man befinner sig på (eller är det "i"; ni får också ha överseende med mitt språk, jag är inte helt trygg på hur man uttrycker sig på svenska längre). Att ha tillgång till en stor trädgård med ett medföljande hus situerat på en specifik plats i Åre kommun gör naturligtvis något med vad och hur man tänker liksom en annan trädgård och ett annat hus någon annanstans skulle föda andra erfarenheter och reflektioner. Det mest "platsspecifika" jag kan föreställa mig är ändå våra kroppar. De är en plats som vi inte kan lämna och som vi alltid befinner oss i så länge vi är i livet. Jag tror att det var något ditåt Simone de Beauvoir tänkte på när hon kallade kroppen för "en situation". Platsen "kroppen" som interagerar med platsen "platsen" kan vara en beskrivning på syftet med den här bloggen. En platsspecifik blogg, om en situation.
Igår, på nyårsafton skulle en väninna och jag skicka upp en varmluftsballong. Tanken var, från min sida, att det skulle kunna ses som en symbolisk handling; ballongen skulle bära med sig våra önskningar för det kommande året. Men ballongen, gul och blå som den var, fastnade först i ett dike och sedan i ett träd där den blev hängande medan elden som skulle värma upp luften och bära den bort över våra huvuden brann ut. Först tänkte jag att det var ett dåligt omen, men vid närmare eftertanke var det kanske inte så illa, speciellt om man jämför med fjolårets ballongsläpp. Då var det inga problem, ballongen gick lätt att värma upp och den steg sedan rakt till himmels utan några mankemang. För att så småningom bli till en liten ljus prick på himmelen. Om det ska ses som en bild på hur förra året blev så föredrar jag nog att årets fastnade i ett träd. För 2010 var ett år med stora påkänningar både för kroppen och ekonomin. En ballong i ett träd är absolut mer svårläst, men kanske kan den situationen läsas tvärt om; att ballongen inte kom iväg kan tydas som en möjlighet för en lite lättare livssituation under det kommande året. 