SKiSS Åre eller vad kan bildkonstnärer användas till

urdhvayonidiagram med algizruna och text

Hösten 2009 fick jag veta att det skulle vara ett seminarium i Sundsvall om ett projekt som hette SKiSS Västernorrland. En person som jag ville träffa medverkade och jag anmälde mig. Jag reste lite på vinst och förlust, eftersom jag inte riktig kände någon där och inte  heller visste var lokalen låg. Likafullt! Bil till Östersund och tåg till Sundsvall; lite sent kom jag ändå. Några politiker och andra som varit knutna till projektet inledde och sa sitt, sedan var det åtta konstnärer som två och två presenterade projekten de gjort inom ramen för SKiSS-projektet. När konstnärerna var framme på podiet var det som om ett annat rum öppnade sig, ett där det var lättare att andas. Sen slöt det sig igen. 
   Jag fick inte gjort det jag hade rest till Sundsvall för att göra, men, en tanke hade fäst sig hos mig - tänk om det skulle gå att göra ett SKiSS-projekt i Åre kommun. Vi är ca tiotusen människor som bor här och jag tyckte det var en spännande tanke. Skulle ett projekt som handlade om att det kom ett antal konstnärer och jobbade på olika ställen i kommunen under ett halvt år göra någon skillnad? Skulle det påverka förståelsen för konst, göra något med konstmiljön, ändra synen på vad konstnärer kan användas till? Inte minst undrade jag över om ett sådant projekt skulle öppna för möjligheter att försörja sig som konstnär när man bor i en glesbygd och om begreppet "kreativa näringar" skulle ha någon relevans i en ekonomi och ett område som är så knutet upp mot turistnäringen som Åre kommun är.
   Det är Konstfrämjandet som är initiativtagare till SKiSS, de äger konceptet. Syftet är att vidga bildkonstnärers verksamhetsområden genom att utveckla nya möjligheter för konst, konstnärlig verksamhet, arbetsliv och samhälle att mötas och dra nytta av varandra. Sedan 2005 då det första SKiSS-projektet genomfördes har ett 60-tal konstnärer och ett stort antal personer på olika arbetsplatser deltagit. Projekten har genomförts i Stockholm, på Gotland, i Västernorrland och i Skåne och alla har varit olikt utformade. Förutsättningarna är unika och det styr hur projekten blir. Om det blir ett i Åre kommun skulle det vara första gången en kommun är ett nedslagsfält och utformningen måste ta utgångspunkt i de plataspecifika förutsättningar som finns här. 
  Metoden som använts går ut på att konstnärer två och två på olika arbetsplatser under minst ett halvt år tillsammans med de som jobbar där definierar vad man vill jobba med och hur. Tanken bakom SKiSS Åre är att det i första hand är konstnärer från länet som ska erbjudas möjlighet att medverka, i andra hand från de andra norrlandslänen. Om man vill veta mer om SKiSS-projekten och vad de genererat finns material på hemsidan skiss.se. 
  Sedan våren 2010 har jag arbetat med att förankra idén om ett SKiSS-projekt hos politiker och tjänstemän i Åre kommun, i Länskulturen och hos människor som jag tror kan vara intresserade av att ett sådant projekt genomförs kommunen. Ett steg närmare genomförande togs när jag lämnade in en preliminär ansökan till Leader om medel för att kunna göra ett förprojekt. Det ska läggas till grund för en ansökan till EU:s sociala fond. Spännande, spännande; jag vet ännu inte om jag kommer att kunna gå vidare med en ordinarie ansökan! Utan ett ordentligt genomfört förprojekt går det inte att sjösätta SKiSS Åre och utan medel till det kommer jag att måsta släppa projektidén. Så jag håller tummarna!
  Som alltid  när jag går från en idé eller vision till att börja arbeta med att förverkliga den upplever jag det som att röra sig i ett landskap. I början går det nästan inte se någonting, mest bara marken som jag står på. Runt omkring är det diffust dimaktigt. Men allteftersom förutsättningarna blir tydligare, när det går att se och förstå vad som behövs göras för att genomföra projektet lättar dimman och landskapet blir tydligare. Då är det bara att börja gå och att hålla sig till de riktmärken man fått. Och ta ut nya. 
    Ett SKiSS-projekt är ett processorienterat konstprojekt, det handlar om att jobba med relationer, om det som händer där och då, om processer som berör både konstnärerna och de andra som är involverade. Tanken är att alla ska få ut något av bestående värde. För konstnärer kan det handla om att kunna presentera sitt projekt på konstscenen. För andra kan det kanske handla om att se den egna kreativa förmågan. Hur som helst är ett SKiSS-projekt en omfattande historia som kräver en omfattande planläggning. Eftersom jag som projektledare inte kommer att delta i projekten på arbetsplatserna, min uppgift blir att lägga förhållandena till rätta för att de ska kunna genomföras, men ända vill göra ett eget konstnärligt projekt har jag skapat ett sådant. Det blir ett meta-projekt eftersom det  handlar om att tänka teoretiskt om processorienterad konst. KonstnärsCentrum Nord har bidragit med medel till det. Projektets titel är "Hur gör man konst av verkligheten" och går ut på att jag ska läsa upp mig på existerande texter om processorienterade- och relationella konstprojekt och med stöd i egna erfarenheter om sådana projekt reflektera skriftligt om de tankar och insikter läsandet föder. Tankeprocessen kommer jag först att presentera på min andra blogg eirinmariesolheimpedersen:konstblogg som en löpande kommentar till vad jag läser och tänker. Sedan ska det förhoppningsvis bli en essay som kan publiceras på andra sätt.
  Peppar, peppar, ta i trä! om det mot all förmodan inte skulle bli medel till ett förprojekt, blir det ändå en text om processorienterade konstprojekt. Som i en nästa runda förhoppningsvis kan vara till hjälp för att styrka argumentation för nyttan av sådana projekt.